Drivkrafter på gott och ont

15 aug 2019
Planen för Andrées polarexpedition var att flyga luftballong över nordpolen. En plan, som byggde på att luftballongen fungerade prickfritt och att vinden blåste åt rätt håll. Andrée kände till att ballongen läckte gas samt ett antal andra problem som med ganska stor sannolikhet skulle innebära att företaget inte hade några förutsättningar att lyckas. Trots detta valde han att flyga norrut med resultatet att hela expeditionen förolyckades. Vilka drivkrafter kan ha varit så starka att tre intelligenta människor valde att flyga iväg mot en sannolik död? Handlade det om ärelystnad, prestige eller att utmaningen blev större ju sämre oddsen blev? Samma fråga kan ställas kring vissa människors handlingar i sin yrkesutövning. Vi har sett bilderna på poliserna som sprang mot platsen för terrordådet på Drottninggatan i Stockholm, medan andra sprang för livet därifrån. Vilka var drivkrafterna hos de här poliserna? Var det så enkelt att det handlade om ansvarskänsla och att den var starkare än självbevarelsedriften och viljan att skydda sitt eget liv?

Vad är det som driver chefer?

I mitt yrke träffar jag chefer i många olika sammanhang och slås ofta av att vissa drivkrafter verkar vara både vanliga och starka hos de människor som idag har de utsatta och viktiga chefsjobben i vårt samhälle. Jag ser klassisk prestige, pengar och fåfänga men i större utsträckning ansvarskänsla, vilja att påverka något man upplever som meningsfullt och viljan att klara av utmaningar. Jag möter chefer som i grunden agerar som poliserna i exemplet ovan, och som kliver in i mycket svåra och utsatta roller för att de upplever att jobbet måste göras. Ibland tänker jag att dessa personer skulle fortsätta gå till jobbet länge efter att arbetsgivaren slutade betala deras lön – för att jobbet behöver göras.

Ansvarskänslan skapar en ohållbar arbetssituation

De här människorna bär upp vårt samhälle idag, vi hittar dem ofta i offentlig sektor och de är ofta kvinnor. I ett långsiktigt perspektiv blir dessa chefers drivkrafter dock ofta problematiska. Likt poliserna sätter dessa chefer sitt eget välbefinnande åt sidan för att deras ansvarskänsla är starkare. I en stressande, och kanske till och med omöjlig arbetssituation, blir deras beteende närmast självdestruktivt. Kanske är här likheterna med våra poliser större än vi i först tror, kanske använder chefer dagligen de resurser som ska vara reserverade för ”Fight or flight-situationer”? Vi vet att starka känslor som stress och rädsla är svåra för hjärnan att sortera i och gradera – kan rädslan för att göra fel eller att inte prestera bli så stark att reservsystemen kopplar in, inklusive de ämnen som skapar energi, ork och kraft. Man offrar i så fall omedvetet sin hälsa för ansvarskänslans/uppgiftens skull.

Utbilda människor i riskzonen

Orsakerna står troligen att finna på olika områden, såsom i hur vi organiserar arbetet och i kulturen på våra arbetsplatser men även att alltid vara uppkopplad och få nyfikenheten och engagemanget triggat av ”plingen” i telefonen. De biologiska processerna råder vi inte över, men vi börjar i alla fall förstå dem så väl att vi borde vara mogna att hjälpa våra chefer att hålla sig på rätt sida om gränsen. Vi behöver utbilda människor i riskzonen, och det handlar idag om stora grupper i hur man känner igen varningssignaler och vilka åtgärder som kan vidtas.

Dessa chefers beteenden är nämligen ohållbara på längre sikt och skadliga både för dem sjäva, deras arbetsgivare och samhället. Det finns inga vinster i att en människa överanstränger sig eller ”går in i väggen”. Idag vet vi också att individens prestation går ner avsevärt långt innan en sjukskrivning blir aktuell. Förmågor som drabbas är bland annat analytisk skärpa, inlevelseförmåga och kreatvitet. Dagens arbetsliv utvecklas mot allt större eget ansvar för sin arbetsbelastning och därmed viktiga delar av sin arbetsmiljö, och cheferna ligger i frontlinjen. 

Professionell egoism

I mitt arbete brukar jag introducera begreppet ”professionell egoism” med vilket menas att det är proffsigt att ta hand om sig själv. Det borde ses som en investering och en självklar ingrediens i ett chefsskap att vårda den viktigaste resursen – sig själv. Att faktiskt ta tid för en promenad eller ett träningspass mitt på dagen gör dig smart, kreativ och pigg samt hjälper dig att vara hållbar. Det gör dig också till ett föredöme för dina medarbetare.

Låt oss göra våra chefer medvetna om riskerna med deras starka drivkrafter och hur de ska utnyttja dem utan att börja vilja flyga ballong in i dimman, så vi kan glädjas åt våra polisers ansvarskänsla och mod men se skillnad på ”liv-och-död-situationer” och ett långsiktigt och hållbart chefsskap.

Rikard Arenius, affärsområdeschef Management 

Läs mer om Management >>>

Shared Buttons