Inse att vi alla springer ett maratonlopp

9 aug 2019
Marathon var skådeplatsen för ett stort slag mellan greker och perser under antiken. Valplatsen ska ha legat 42 km från Aten och en budbärare vid namn Feidippides fick enligt myten uppdraget att springa till Aten med nyheten att grekerna segrat. Vid olympiaden i London 1908 lades 195 meter till den 42 km för att sträckan skulle passa till antingen målgång framför den kungliga läktaren eller start från konungens gräsmatta vid Windsor Castle, här kan vi välja vad vi vill tro på, liksom avseende huruvida Feidippides faktiskt sprang sträckan år 490 fKr.

Chefskapet är ett maratonlopp 

Det som är alldeles sant är dock att du som chef deltar i ett lopp över en avsevärd sträcka, likt ett maraton. Det jag syftar på är att ett chefsskap, förhoppningsvis, sträcker sig över både lång tid och ett brett ansvarsområde samt att ditt tempo behöver vara lite högre än vid en vilsam promenad. Sedan jag börjat träna för, och delta i, maratonlopp har parallellerna till de berättelser jag får ta del av i mitt arbete med chefscoachning blivit ibland skrattretande tydliga. Låt mig förklara. Vid ett maratonlopp är förmågan att känna av och reglera farten, och därmed puls, vätskebalans med mera ("pacing") avgörande. Historierna om de alltför optimistiska första milen – en, två eller tre stycken – med påföljande stilla promenad in i mål under desto mer energiskt svärande är talrika och ofta underhållande. Att dras med av medtävlande och därför hamna på låga kilometertider, trots att vi mycket väl vet från träning hur "pacen" ska se ut för att just jag ska orka i mål, verkar vara mycket mänskligt och utgår helt säkert både från vad omgivningen gör och från att det helt enkelt är roligt att springa tävling (jodå, det är det faktiskt). Ett för högt tempo straffar sig ofelbart, det finns inget sätt att lura kroppen, ingen tur som kan rädda ett illa disponerat lopp och ingen sportdryck med tillräckligt effektiva elektrolyter för att kroppen ska orka ett för högt tempo. När du ändå mot bättre vetande sprungit den första milen för snabbt måste du ge kroppen återhämtning genom att sänka tempot, men då är den goda nyheten att du kan hitta tillbaka till din hållbara nivå och gå i mål springande och med armarna i luften. På samma vis är det en dålig idé att hoppa över vätskekontroller, även om det är kö och tar tid, eller att hoppas att det där lilla skavsåret nog inte blir värre.

Ignorera inte stoppskyltarna

När jag lyssnar på chefers situation och resonemang kring sina arbeten och ansvar är likheterna med ett illa disponerat maratonlopp ofta tydliga. Det kan handla om att man exempelvis fått för sig att loppet sträcker sig över 400 meter snarare än 42 kilometer eller att man tror att just min kropp klarar att ligga på drygt 90% av maxfart i mil efter mil, utan vätskekontroller - för det finns det inte tid för. En sak som maratonlöpare kan berätta intressanta exempel på är hur korkad man blir då löpningen tar allt större del av tankeverksamheten i anspråk, hur betydelsen av en stor grön pil med texten "MÅL" blir lite gåtfull och valet mellan den grönt anvisade vägen och den som är markerad med röd rund skylt med texten "STOPP" blir lite slumpartat. 

På samma sätt hör jag chefer berätta om en situation och tillvaro där de ignorerat ett flertal stora röda stoppskyltar för att löpningen/det ansvarsfulla och roliga chefsskapet tar all, precis all, intellektuell förmåga. Frågan "Skulle du begära av en medarbetare att arbeta så hårt som du gör?" besvaras med ett förfärat "NEJ, är du inte klok!?" och ändå är det inte alls självklart att ditt tempo faktiskt är för högt. 

Du ska prestera över tid

Jag hör om hjärtklappningar, långvariga sömnbrister, oroliga partners och barn, minnesförluster, irrationella beteenden och kronisk trötthet i kombination med slutsatsen att "Jag får helt enkelt skärpa till mig och jobba på". Tanken att första 5 kilometrarna, eller kanske månaderna, i ett chefsskap som är tänkt att sträcka sig över många år har gått för fort och att tempot behöver sänkas, vätskebalansen återställas och skavsåren behandlas dyker inte upp – "det är ju jul om 4,5 månader". Som arbetsgivare är det mycket svårt att ta ansvar för en arbetssituation som individens egna drivkrafter, givetvis hjälpt av omgivningens signaler, skapar och som individen inte själv förstår och/eller i sin nuvarande situation vill göra något åt. Att reflektera över hur långt loppet du springer faktiskt är och att helt acceptera att du behöver hålla ett tempo som är hållbart, det ska faktiakt vara njutbart, är nycklar som är svåra att hitta... Att vara vaksam på kroppens och knoppens signaler och låta dem styra "pacingen" är avgörande både för att prestera nu och över alla de 42 kilometrarna, och för att kunna njuta av de sista 195 metrarna.

Rikard Arenius, affärsområdeschef Management 

Läs mer om Management >>>

Shared Buttons